Livets sköra blomma

En blogg om ångest, social fobi, PCO och kämpandet att ta sig därifrån...

På dödens rand...

Kategori: Feb 12

Jag dör nu! Helt allvarligt sitter jag med jordens ångest inför dagens läkarbesök. Jag är så sjukligt nervös! Hela magen är helt körd och fjärilarna har fått några vassa vingar just för dagen. Usch och fy! Kan inte detta bara vara överstökat?!

Sovit dåligt har jag gjort också. Det är som att jag famlat runt i mörkret efter svar. Svar jag inte kunnat finna och söker fortfarande.

Jag har inget val. Jag måste pallra mig till läkaren idag. JAG VILL INTE!

ÅNGEST DELUXE

Jippikajey

Kategori: Feb 12

...NOT!

Idag ska jag vara B-vaktis. Vi hade planerat att vara på badhuset (B ville det). Först fungerade det inget bra pga tider som skulle passas. Vi skulle få 2-3h badtid inkl lunch. Vilket ju inte är någonting.

Nyss meddelade dock mamman till B att det inte blev någon tid att passa. Jag blev glad för att jag visste att B skulle bli glad....

...Sedan gick jag på toaletten och såg blod när jag torkade mig. FÖRBANNAT! Vad är oddsen för att just jag skulle få mens nu också. ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅåååååååååååååååååååååååååååhhhhh. Det är också så att jag har problem med min mens (därav gynekologbesöket), jag vet aldrig när den ska komma eller hur riklig den blir. Så nu sitter jag här i valet och kvalet. Ska man våga åka och bada och hålla 5tummar för att mensen inte blir en störtflod? Eller ska jag göra B besviken?! (bir den riklig kan jag blöda igenom grön OB på mindre än en timme)

Jag hatar beslut och jag hatar motgångar. När jag nu jobbat bort min ångest från badhus, ja då ska jag såklart få mens.

Ibland bara hatar jag ödet och oftast hatar jag att vara kvinna. Jävla menspiss, det enda goda med det är att man ska kunna föda barn. Det är iofs ett STORT plus, men :(

Det oroliga molnet

Kategori: Feb 12

Jag har fått en remiss till gynekologen och jag ska dit snart. Oron är hög inför detta besök och ångesten ligger som ett lock över det glädjande i att äntligen få veta.

Idag ringde jag och förvarnade om min ångest/oro samt passade på att fråga om hur det kommer att gå till. Samtal, ultraljud och ev provtagning+ gynundersökning. Usch och fy, men det måste göras.

Som kurator säger: "Är det något ställe man ska svimma eller må dåligt på så är det på sjukhuset". Jag får tänka på det och hoppas på att gynekologen är snäll och förstående.

Mina största orosmoment just nu är:
-Tänk om jag får beskedet att jag ALDRIG kan få barn.
- Tänk om jag blir kissnödig i gynstolen.
-Tänk om jag blir bajsnödig i gynstolen.
- Tänk om jag får mens och värsta störtfloden.
-Tänk om gynekologen tycker jag är äcklig.
- Tänk om någon ser mig därinne.
- Tänk om jag kräks.
- Tänk om jag är ofräsh.
- Tänk om det sitter bajsrester kvar och gyn tycker jag är ofräsh.

Fast i mitt huvud är alla tänk om borttagna. Alla dessa ovanstående saker är alltså sanningar i mitt huvud. Igår började jag gråta när jag tänkte på att jag aldrig skulle kunna få barn. Jag känner att det är det beskedet jag kommer att få.

FY FAN! Men det känns lite lättare nu när jag vet på ett ungefär vad som väntar...med betoning på LITE!

Alla kan avboka utom jag!

Kategori: Feb 12

Jag hade egentligen en tid hos kurator nu på morgonen. Jag vaknade med huvudvärk och nackstelhet och kände att jag inte alls hade lust att gå till kurator idag. Så jag avbokade.

Nu sitter jag istället med en klump i magen, för att jag slösat på kurators dyrbara tid. För kurator kan ju inte boka in någon ny med såhär kort varsel.

Men men, jag har en tid nästa vecka så.

Jag hade roligt

Kategori: Feb 12

Jag åkte igår. Jag skrattade så att jag kiknade och jag hade trevligt. Jag tänkte inte alls så mycket på min oro, utan jag njöt.

Vad hände liksom? Samtidigt som jag tror att den hjälpen jag får, inte räcker. Samtidigt blir det bättre. Hur blir det så?

Jag förstår inte livet och jag förstår inte mig själv.

Paniskt samtal med jakande svar

Kategori: Feb 12

När jag inte får förbereda mig inför event. När jag i sista stund får samtalet och de vita lögnerna inte går att dra. Hela jag snörpar ihop mig. Magen blir orolig, jag får ont i bröstet, illamåendet kommer direkt och flyktkänslan innfinner sig.

Hela kroppen skriker att den inte vill och jag hör min mun säga "jag kommer!". Jag dör, varför sa jag så. Vad i hela helvetet. Jag måste vara den mest korkade människa på denna jord. Samtidigt vill jag. Jag vill gå dit och vara normal, inte bry mig om andra människor och njuta utav tillställningen. Så kommer det inte bli.

Redan nu förbereder jag mig för hur jag ska äta under dagen för att inte ha något att kräkas upp. Jag förbereder mig hur jag ska ta mig dit. Jag vet att en människa till ska sitta i min bil och jag förbereder denna med att "vi minsann inte kommer stanna länge". Åt helvete är det.

Jag borde vara normal och kunna njuta, men det går inte. Jag sitter fast i mitt jäkla ångestnät och allt är bara skit. Nu ska jag på det där eventet och dör jag där, ja då får det bli så. Något kommer hända, jag vet det.

Är bara sååå ledsen och har ingen som förstår mig. INGEN!

Jag vissnar mer och mer för varje dag!

Kategori: Feb 12

Jag slänger bort livets goda karameller och suger på den evigt sura. Jag är så jävla korkad. Vad betyder egentligen okända människors tyckande om mig? Jag är bra även om folk inte gillar mig. Jag kommer alltid att vara omtyckt utav de som verkligt känner mig. Tänk om jag bara kunde pränta in det i skallen. Då skulle väl allt bli bra till slut?

Det är inte så enkelt som att man får insikter och livet löser sig. Det är inte så enkelt som att man bara vänder blad och en dag vaknar upp helt glad. Det är faktiskt inte så enkelt. Har du inte varit här, där jag befinner mig nu, då vet du inte hur det är.

Jag har tröttnat- FÖR LÄNGE SEDAN, men jag är som handlingförlamad. Hur gör man för att ta sig härifrån? Jag dör nu, sakta och smärtsamt. Dag för dag sjunker jag än längre ner. Jag vill uppåt, men det är som att jag har blytyngder i skorna.

Mitt fysiska och psykiska mående är åt helvete just nu och jag vill bara sova bort dagarna och vakna när jag mår bra. Jag ORKAR INTE kämpa. Jag orkar verkligen inte det.

Fredagsmysets baksida

Kategori: Feb 12

Så sitter alla svenssons där ute i sina stugor. Äter OLW-chips och tittar på postkodmiljonären, eller wild kids om de har barn.

Jag sitter med ångest! Jag vill så mycket här i livet och inser att det aldrig kommer att gå. Jag kommer aldrig få man och barn som jag längtar efter. Ingen att mysa med i soffan och ingen att äta chips med.

Jag är ledsen och tårarna fyller mig, jag kan inte gråta. Det är som vanligt!

Förr förra veckans kuratorsmöte blev uppskjutet och kommer ske till veckan. Jag måste få spy ur mig. Jag måste få hjälp. Jag vet inte om kurator ger mig hjälp. Jag tycker bara att vi pratar om allt och ingenting. Jag vill ha konstruktivt. VAD SKA JAG GÖRA FÖR ATT KOMMA HÄRIFRÅN?!

Ha ett trevligt fredagsmys Sverige, jag går och lägger mig.

Att putta bort sina närmaste

Kategori: Feb 12

Jag har en vän. En härlig vän. En vän jag vill träffa mer ofta och skapa bättre band med. En vän som sett mig må bra och dåligt. En som funnits där.

Varför är det så att när man mår dåligt och vill ha folk nära, så puttar man bort dem långt långt bort?

Min enda nära vän har jag snart puttat över kanten, så långt att hon blivit ogreppbar. Jag vill inte ha det så, men ändå fortsätter jag putta.

Jag är ledsen i själen för detta och vet inte hur jag ska hantera det. Kanske att det är något jag måste ta upp med kurator. Känner dock att kurator inte gör någonting. Jag vet att jag måste dra lasset själv, men det är så svårt när man inte har repen att dra i.

Å idag är det ingen bra dag. Vi går och lägger oss igen!