Livets sköra blomma

En blogg om ångest, social fobi, PCO och kämpandet att ta sig därifrån...

Förändring

Kategori: dec 15

Någonting gör att hjulspåren jag avskyr bara blir djupare och djupare. Att hitta nya vänner i vuxenlivet är kanske lätt men det är svårt när man inte vågar släppa folk inpå livet. Ett steg i taget säger alla men jag vill ha ALLT nu. Jag vill inte gå småsteg. Jag vill inte vara såhär olycklig som jag någonstans är just nu.
 
Ser just nu på hjältegalan och ett klockrent citat sades nyss. Om flyktingar men jag känner igen mig så
 
"Stanna upp och inse att du inte har någon mening, hur ska du då orka fortsätta"
 
Jag har stannat upp utan mening. Allt i livet är att äta, jobba och sova. Jag vill inte ha det så men ändå blir det så varje vecka. En del i det är mitt fysiska mående. Att hela tiden må skit gör ju att man inte orkar ta tag i det där lilla extra. 
 
En del i alla mina steg är ju att jag finnit en nyckel som hjälper i många lägen. Den är görandet. Jag funderar på om det är nyckeln här med. Kamske ska jag bara göra. Börja gå upp 5. Gå till gymmet. Äta frukost. Jobba och sedan träna och slappa. Det kanske kan ge mig mycket. Jag tänker att mycket ligger i det fysiska måendet och om det blir bättre kanske det andra följer med. 
 
Kanske ska jag kasta av bekvämlighetsrocken och bara köra. Jag vet ju vad jag vill där i framtiden. Jag vet ju vad jag vill. Varför är det då svårt. 
 
Kanske ska jag också kicka igång den här bloggen igen. Som en del på resan. Det psykiska är så mkt bättre så nu kanske det är dags för det fysiska. Det kanske är dags för livsblomman 2.0.