Det finns alltid tillfällen i livet där alla vardagliga problem blossar upp på ytan och blir pratbara. Det är en sådan tid nu. Alkoholismen har blossat upp till ytan. Det har ställts på sin spets och nu måste det göras något för att hjälpa min närstående. Har försökt många gånger men aldrig lyckats fullt ut.

Idag och bara idag har vi runt i kring kunnat prata. Det stör mig att vi inte har bättre relaton än så.

Förlåt för rörigt inlägg men den här blomman har just nu ett rörigt inre. Vill bara lägga allt på bordet och få det att fungera. Känns som att det är hopplöst.

Tårar får avsluta för idag.