Så sitter alla svenssons där ute i sina stugor. Äter OLW-chips och tittar på postkodmiljonären, eller wild kids om de har barn.

Jag sitter med ångest! Jag vill så mycket här i livet och inser att det aldrig kommer att gå. Jag kommer aldrig få man och barn som jag längtar efter. Ingen att mysa med i soffan och ingen att äta chips med.

Jag är ledsen och tårarna fyller mig, jag kan inte gråta. Det är som vanligt!

Förr förra veckans kuratorsmöte blev uppskjutet och kommer ske till veckan. Jag måste få spy ur mig. Jag måste få hjälp. Jag vet inte om kurator ger mig hjälp. Jag tycker bara att vi pratar om allt och ingenting. Jag vill ha konstruktivt. VAD SKA JAG GÖRA FÖR ATT KOMMA HÄRIFRÅN?!

Ha ett trevligt fredagsmys Sverige, jag går och lägger mig.