En ensam livsblomma. Det är jag. Dåligt mår jag. Fysiskt och psykiskt. Varit hemma från jobbet i 3 dagar och idag åkte jag till min familj för att få lite kärlek. Fick inte ens ett enda tilltal.

Ibland funderar jag på varför livet är värt att leva. Vad är det som gör att man ska somna om kvällen och vakna nästa dag? Vad är alla tårar till för och vad väntar man på?

Mår åt helvete och jag har ingen. Nada, no one. :'(

Måste kämpa vidare. För...?? Ja, nånting kanske det finns där i framtiden? Eller