Kuratorsmöte eller sökajobbmöte?
Kategori: Mars 13
Ibland kan jag undra när jag sitter hos kuratorn, om jag tar upp tid för något som är banalt eg. Vi pratar liksom inga svåra saker. Det handlar om att skicka in CV, att våga och att faktiskt göra det. Uppdraget till nästa gång är att jag ska ha sökt några jobb. *gulp*... Jomen, det här kommer att gå? NOT
Paniken liksom växer. Känner att ångesten kommer väckas i sitt panikstadie efter att jag skickat dessa.
Kuratorn och jag pratade idag om att det nog är bra för mig att byta stad. Att bryta invanda mönster och att starta något nytt. Det gäller bara att våga och är det så att man vantrivs, ja då flyttar man hem igen och skaffar jobb i närheten. Allt är inte så svårt som mitt huvud får det att framstå. Allt är inte katastrof.
Jag kan tex ibland tänka på hon Thuula (stavn), hon som förskingrat pengar och är borta. Hon gick där på jobbet ljugandes och stal. Något jag ALDRIG skulle göra. DET är en katastrof och ändå verkar det som att hennes vänner och familj inte vänt henne ryggen. Märkligt det där men det får mig att känna hopp. Ja, det låter märkligt men eftersom mitt liv ALDRIG kan bli så katastrofalt (hoppas jag innerligt) så kan jag liksom ta lite av detta småbekymmer och göra det än mindre. Sådant är skönt.
Ångestbefriande!
Nu, dags att uppfylla uppgiften. Det kommer vara motigt, men jag fick beröm för mitt CV hos kurator. Att en främmande människa tror på mig. Då får jag drivkraft och energi.
