Nere igen! Jag funderar på om jag någonsin kommer att få ett jobb. Eller få ett kommer jag väl. Om det kommer flygandes rakt in i mina armar. Om jag måste fånga det själv, vilket man tyvärr måste i den riktiga världen, kommer jag dock inte långt.

Nej, för så här är det. Jag är rädd för att söka jobb. För ångesten jag vet kommer komma där på intervjun. För bajstryckandet och kissnödigheten. För kräkset jag vet kommer sitta i halsen på väg upp. Allt det där är jag rädd för.

Så, med andra ord kommer det aldrig att bli några jobb till mig. Inte ett endaste ett. Men jag vill jobba, det vill jag. Jag vill göra det jag brinner för här i livet, utan en tanke på panikångest och alla besvär som hör till det.

Tänk om livet vore mindre kravfyllt. Om jag också kunde vara en sådan som sket i om jag gjorde fel. Tänk om jag kunde förstå omvärlden. Eller än bättre. Om omvärlden kunde förstå mig. Tänk om min ångest kunde vara accepterad och öppen. Då kanske man slapp ångesten över att ha ångest. Man kanske kunde slappna av lite mer och kanske att man slapp alla vita lögner.

"Nej, jag kan inte idag. Jag har såååå ont i huvudet"
"Nej, tyvärr. Idag är jag upptagen"

Åh, jag är så trött. Så trött på allt! Kan inte bara någon på sin fancy blogg, om rosa moln, inredningsdetaljer och vitt fluff,  skriva om att den har ångest. Och då menar jag inte så som sker nu. "Åååh, jag har sådan ångest. Den rosa toppen fanns inte i mint!". Nej, för det är inte ångest. Det är bara en tråkig sak.

HALLÅ, jorden anropar alla er ovetande. Öppna ögonen, se att det finns folk som mår dåligt. Jag skiter fullständigt i om du inte gick ner de där 2 grammen inför bröllopet. Var glad för att du kan gå på bröllop istället. Ja, för det kan inte jag. Inte utan att kräkas innan jag går dit. Inte utan att sitta där, onärvarande- med tankarna snurrandes på annat håll. "NU kissar jag på mig, nu kommer jag skita ner mig". "Nu kräks jag, rätt ut". "Jag dör nu". "Marken under mig kommer öppnas och så ligger jag där död, platt som en pannkaka".

LIVET ÄR BRA ORÄTTVIST. Jag vill också oroa mig för att jag inte fick tröjan i den färg jag ville ha. Det är värdsliga problem. Detta som jag har, det är inte värdsligt. Det är ett rent jävla helvete. Ett helvete kuratorn inte ens förstår eller vill sätta sig in i.