Jag hatar dig! Du ger mig ångest. Du förstår inte varför jag inte vill vistas i samma rum som dig när du är onykter. Du är pinsam. Du förstår inte hintarna som ALLA ger. Du ser inte blickarna. Eller så ser du men förnekar. ALLA andra ska må dåligt för din skull. Tack för det. Tack för ångesten!

Idag har jag lyckats med bedriften att åka på en sammankomst utan säkerhetsbindan i trosorna och utan säkerhets-immodiumen/dimoren. Åh, jag är så lycklig! Dessutom hade jag VIT klänning. VIT klänning!!! Förstår ni denna bedrift (ehm just, jag har ju ingen läsare)? SÅÅÅÅÅÅÅ STORT! Att jag sedan lyckades vara en passagerare i en bil som körde runt i över en timme. Oj, vilken bedrift. Mild till måttlig ångest hade jag men jag pratade ner den. WOW fy fan vad jag är bra! Jag är så underbart jävla bäst. Jag älskar mig själv och nu ska jag skita i alla andras regler, det är mina som gäller i framtiden!