Fettot här. Hon som sitter ner hela dagarna för att om hon rör sig så kommer den starka smärtan på besök. Man vill inte ha honom här.

Speglade mig nyss i duschdörrarna. De är genomskinliga och lite välvda. Jag såg ut att ha tappat mer än halva vikten. Ville inte gå därifrån. Ville bara stå där och glo på mig själv i normalvikt. Jag har aldrig sett mig så förut. Det var skrämmande verkligt.

Tårarna forsade ner för kinderna och landade på magen. Då sprack bubblan. Det var där och då jag insåg att jag är så sjukligt fet. Sitter som i en rävsax och kan inte göra något heller.

Jag är så förbannat ledsen. Tårarna tränger sig på igen, så nu postar jag detta osammanhängande inlägg och stänger ner.

Hej då från FETTOT!