Att cykla, det handlar om kontroll. Att inte ramla. Att våga förlita sig på. Att orka.

Jag har inte cyklat på länge. Speciellt inte utan hjälm. Då känner jag mig osäker och jag kan inte cykla långt. Med hjälm är det dock en annan femma. Jag cyklar och jag cyklar långt.

Kurator och jag pratade om hur mitt kontrollbehov är det som ofta gör att jag min ångest triggas. När jag inte har kontroll blir jag orolig. Kanske skänker cykelhjälmen mig kontroll.

Allt detta slog mig idag under cykelturen. Imorgon vankas dock midsommar. Nu vill personerna jag ska till dansa runt stången också. Jag försöker hitta när detta ska vara och om det finns några toaletter på stället. Det finns ingen info om detta och jag blir SÅÅÅÅÅÅ orolig. Jag har pratat med min fina blomstervän och hon har sagt att vi får se på min dagsform imorgon. Hon vet. Hon förstår inte till fullo, men hon accepterar. Det är allt jag begär, acceptans och fri vilja. Att ingen håller det emot mig senare och att jag får bestämma själv hur det känns med ångseten den dagen.

Jag vill kanske åka till stången, men jag vill nog inte dansa. Nej, jag VILL nog inte det. Det är också en skillnad jag lärde mig hos kurator. Att skilja på det jag VILL och det ångesten säger.

Vi får se imorgon helt enkelt. Trevlig midsommar på er tills dess!