Jag är arg på kurator som bara slängde ut mig. Så känns det iaf. Att få ett brev på posten där ens möte kancellerats. Med fina flufford om hur bra jag kommer att klara mig utan henne och att jag får höra av mig efter sommaren om jag behöver. Jag är så arg på kurator. Hur kan man göra så? Kunde kurator inte ens bemödat sig med att ringa. Nej, ett brev. FY FAN! Jag kommer INTE ringa efter sommaren även om jag behöver. Jag är så förbannad på kurator att jag inte vet var jag ska ta vägen.

Jag klarar mig inte. Jag går framåt men jag klarar mig inte. Jag kan inte åka till främmande människor. Jag får hispan så fort någon ska komma till mitt hem. Jag kan inte åka bil för länge med fler personer än jag själv. Jag kan inte söka jobb. Jag är rädd för att söka jobb. Jag mår inte bra. Jag vill må bra, men hur ska jag kunna gå framåt utan hjälp?

Jag känner att ingen förstår mig. Att ingen vet eller förstår hur jag ser på världen. Faror som lurar i varje hörn, jag kan inte i varje mening. FY FAN!

Ska det vara så här :(