Idag vill jag kura ihop mig likt en katt. Ligga i sängen och bara gråta. Jag kommer aldrig att hitta en partner. Den frustrationen känns. Långt in i kroppen känns den.

Så nu smyger jag iväg till sängen, lägger mig ner och gråter. Floder gråter jag och det jag tänker på mellan snyftningarna är hur gärna jag velat ha en famn att gråta ut i. En livsblomma att dela vardagen med. En som kan lyfta upp mig och som jag kan lyfta upp. En blomma att älska och vårda. Det vill jag ha. Helst igår!