Firade in det nya året ensam, med bara ångesten i min närvaro och jag kände mig oerhört liten. 2012 ska vara året då jag blir frisk, jag vill inte ha det såhär. Jag har ingen aning om hur jag blir frisk, så jag inser att året kommer bli skit ändå.
En vissen blomma som vill växa upp och frodas. En blomma som gör allt för att kämpa mot ångesten. En blomma som mår lite bättre efter PCO-diagnosen, men som fortfarande mår förjävligt. Här spyr jag galla och strör rosor. Letar du efter en blogg med rosa fluff, då har du hittat fel. Här är det RIKTIGA livet, verkligheten för många utav oss där ute!