Väckarklockan ringer och jag går yrvaket upp och inser att jag ska till kurator idag. Jag har alltid morgontid hos kurator, då behöver jag inte äta innan och det är knappt någon på kurators mottagning. 

Snart ska jag bege mig iväg till mottagningen. Jag tänkte bara skriva om mitt mående först. Det är nämligen inte det allra bästa.

Magen är hård och värker, det känns som den kommer bli lös och värka, men jag försöker att inte tänka på det. Jag får inte ta förstoppande medicin, FÅR INTE! I halsen sitter det en slemklump som gör att jag får kväljningar, tänk om jag spyr där hos kurator- var händer då? Nacken och ryggen värker efter en obekväm nattställning- Jag kunde inte somna och när jag väl gjorde det så sov jag oroligt.

Nu är det dags, jag måste göra mig iordning om jag ska hinna till kurator. Hela kroppen skriker att den inte vill, men mitt huvud vill dit. Mitt huvud vill spy ut all oro, mitt huvud vill få hjälp. Det vill inte kroppen, den vill bara fly. Alltid detta ständiga flyende. Jag hoppas att det ger sig snart.

TÄNK OM DET BARA ÄR JAG I HELA VIDA VÄRLDEN SOM ÄR SÅ HÄR KNÄPP. DET ÄR JU SKRÄMMANDE!