Livets sköra blomma

Har gått tillbaka. Är rebellisk. Vill svepa massa sprit och bara vara i lull-land. Ett land där jag slipper bry mig. Vill åka till affären, köpa cigaretter. Röka bort alla problem. Bara befinna mig på en plats där jag slipper bry mig.

 

Men så har jag en förbannat jobbig hjärna. Eller kanske en djävul på axeln. Den säger åt mig att ingenting blir bättre om man gör så. Att man måste HÄRDA UT smärtan.

 

Det gör för ont. Vill bara ligga i någons famn och gråta.

 

Aj, det gör så ont i hjärtat. Kan inte andas. Hur kan något som flaler isär för andra vara ihoplappat efter en natts sömn?

 

Jag blir nog aldrig hel. FAN!