Det har gått ett tag. Har njutit utav de sista dagarnas ledighet. Imorgon börjar vardagen. Jag är rädd. Hur fan kan man vara rädd över att leva sitt egna liv? Jag är rädd för alla möten jag måste på, för min praktik där jag är bunden. För mitt examensarbete jag ska skriva i år. Rädd för att om ett halvår börja jobba. Söka mitt FÖRSTA JOBB NÅGONSIN. Jag tog upp dessa rädslor med min kurator i våras. Hen borstade bort det som ingenting. Jag ville prata om det hen om något annat.

Nu har jag ingen kurator. Jag måste klara mig själv. Starkare än i våras men fortfarande svag. Vad ska jag göra? :'(