Jag kan inte pausa. Ångesten kommer tillbaka direkt. Jag tror att den gillar att få utlopp. Här skriver jag utan att tänka innan. Fingrarna rör sig över tangenterna lika fort som bokstäverna och orden ploppar upp i huvudet. Hjärnan har inte plats för ångest och skrivandet blir en kanal.

Jag kan inte sluta med det här. Idag SKA jag ta mod till mig. Jag ska åka till ett ställe där de har drop-in frisörer. Dyrt är det, men jag får det gjort. Beställer jag en tid hinner ångesten byggas upp. Nä, det ska ske hux flux. Idag måste vara den dagen.

Jag har inte klippt mig på x-antal år. Minst 2 men det kan vara fler. Håret räcker nu till naveln och det är så slitet att jag kan dra tovor ur det. Idag måste det ske. Snälla ångest lämna mig just nu. Kan jag inte bara få njuta i en frisrstol. Tänk om jag dör där.

Jag kanske fegar ur...vem vet. Men jag pausar INTE bloggen. Jag MÅSTE skriva här även om det är mycket runt i kring. JAG MÅSTE!