Nu sitter jag här i valet och kvalet. Magen värker och illamåendet står i halsen. Skjutsen har åkt, så den biten klarade jag av i alla fall.

Vore jag inte så emot alkohol, hade jag nog druckigt mig salongsberusad och åkt iväg. Julen är barnens tid och därför ska man inte dricka. Det är min åsikt i alla fall. Nu dricker jag ju knappt annars heller, gillar inte att förlora kontrollen.

Istället för alkohol har jag murat upp ett lager utav smink, som för att dölja mitt riktiga jag. Det ser förjävligt ut! Ångesten syns i ansiktet. Det ojämna lagret foundation är oranget i vissa ljus och gör att jag ser tjock och plufsig ut. Det är egentligen bra, det är inte jag som ska åka idag. Jag har murat upp ett skydd!

Magen gör lite mindre ont än vad den gjorde i morse, men den värker fortfarande och jag känner mig bajsnödig. Jag har redan bajsat tre gånger idag, skriv upp det ni som vill, och varje gång satt jag minst en kvart. Vart kommer allt bajs ifrån? Är det veckans bajs som samlat ihop sig nu inför julafton? Tack för det tarmarna.

Snart kommer det slinka ner diarrépiller, i förebyggande syfte. Då vet jag att jag inte kommer bajsa på ett par dagar. Toppen enligt mina känslor. Förjävligt enligt mitt huvud och min kropp. Jag skiter i vilket egentligen, det enda som betyder något är att jag tar mig till julfirandet och genomlider helvetet!

Jag kommer fan dö nu. Vid sådana här lägen tar jag fram mitt mantra. Jag har egentligen flera, men det som passar bäst denna stund är nog: "Jag är omgiven utav medmänniskor och de hjälper mig om jag ramlar ihop".

Med det mantrat stålsätter jag mig nu och åker iväg. Snälla ångest, stanna hemma!