Jag blev erbjuden ett jobb och jag tackade ja. Ångesten sa åt mig att tacka nej, men nu är jag trött på ångest. Nu vill jag leva som den livsblomma jag är.

Nu känner jag lite oro för jobbet men inte den ångest jag trodde skulle skölja över mig. Vi hoppas på det bästa helt enkelt. Jag tror nog att det ska gå bra. En dag i taget och ett steg i taget så ska jag återta mitt liv. Det har jag sagt från början och nu verkar det bli så.

HEJA MIG!