Livets sköra blomma

Så kom den där dagen jag bävat. Dagen då jag "måste" gå på dop. Hittills i livet har jag lyckats slingra mig med vita lögner och legat i ångest efteråt istället. Idag fick jag gå rakt genom min ångest. Ställde klockan så sent jag kunde men vaknade ändå jättetidigt. Hela fm gick åt till ångesttankar och dämpande av dessa. Det gick sådär. Magen kollapsade och precis innan jag skulle åka kräktes jag. Inte likt mig alls. Tvingade mig ändå att åka och när jag väl kom till kyrkan var det ok. Ångesten var halvvägs nere. Den gick upp lite när vi fick vänta in några gäster pga trafikproblem men jag fokuserade på ett av mina bekantas barn som var med. Det är konstigt hur just barn kan få mer min ångest. Efter dopet fick vi mat och då var ångesten på noll.

Nu sitter jag här med huvudvärk men med en vekämpad ångestdag. Jag överlevde!