Livsblommans mögliga vatten
Kategori: feb 15
Eftersom jag inte vet vad som får mig att må bra och eftersom jag inte har så många andra människor i mitt liv så vissnar jag. Inte konstigt att jag mår dåligt. Tänk om jag kunde tolka mina känslor och tänk om jag visste vem jag själv var. Då vore allt bra. Nu är det inte det.
Hörde av mig till kuratorn igen. Det var kö. Hon frågade om hur akut jag tyckte att det var och jag kunde inte ta mina egna självmordstankar på allvar. Det är som att vi är två som slåss i den här kroppen. En normal som inte fattar någonting och en som mår dåligt och fattar än mindre. Well, jag kommer att få vänta ett bra tag på en tid iaf.