Jag gav vatten, jag gav kärlek, jag gav mig själv. Något inom mig fick mig att göra dåligt. Någonting fick mig att säga något jag inte menade. Nu har jag dödat en livsblomma. Jag har dödat hans syn på kärlek. Jag har dödat all kontakt vi kan ha.
Jag mår så oerhört dåligt. Kan inte förklara. Vill bara gömma mig och aldrig mer krypa ut.
Kan inte vattna mer. Inget kan få dig att leva igen. Jag dödade dig. Dömd att leva i ensamhet.
En vissen blomma som vill växa upp och frodas. En blomma som gör allt för att kämpa mot ångesten. En blomma som mår lite bättre efter PCO-diagnosen, men som fortfarande mår förjävligt. Här spyr jag galla och strör rosor. Letar du efter en blogg med rosa fluff, då har du hittat fel. Här är det RIKTIGA livet, verkligheten för många utav oss där ute!