Livets sköra blomma

April fools på mig. Livet lurar mig hela tiden. Jag mår bra en vecka och sedan *pang* mår jag piss. Upp och ner. Ska man bara acceptera osäkerheten och skita i den eller hur hanterar man paniken som väller i en när man ska göra saker?

 

Jag måste påminna mig konstant om att jag numer kan så mycket mer än förra året. Jag kan gå till badhuset, jag kan åka på släktmiddagar och samåka dit. Jag kan så mycket, men det finns så mycket mer jag vill kunna.

 

Utmaningen om bio står kvar. Kan man åka dit själv? Jag kanske borde göra det idag? Gå på bio alltså. Egentligen skulle jag ta bussen eller tåget dit. Kanske börja med tåget. Allt detta är ju eg skrattretande och så otroligt idiotiskt. Hur ska jag kunna jobba när jag mår såhär?
Jag mår piss verkligen. :(