Livets sköra blomma

En blogg om ångest, social fobi, PCO och kämpandet att ta sig därifrån...

Sjuk med skuldkänslor

Kategori: Sep 12

Förlåt, bloggen har verkligen fått stryka på foten då jag är ute på praktik. Trivs som sjutton där, men ångest finns kvar och ligger ibland som ett lock över allt det vackra. Igår skulle jag tex gå på ett intressant möte, jag var lite orolig innan och trodde att det bara var det när magvärken kom. Men så blev jag illamående också, tänkte fortfarande att det var ångest dock och drog en "vit lögn" över att jag plötsligt blivit illamående och var tvungen att åka hem (vilket förvisso var sant). Väl hemma sov jag, fortfarande ont i magen och illamående men det blev bättre på kvällen och jag tänkte åka idag. Så blev det inte, för efter morgonens toalettbesök så hade jag fortfarande ont i magen och ett illamående som gungade i kroppen, så jag smsade att jag inte kunde komma. Ringde också lite senare då jag inte fått något svar. Nu liggerjag dock här hemma och mår skit, dels pga illamående och magvärk men mest pga att jag stannat hemma och satt min handledare lite i skiten. Hon fick nämligen ändra sin planering pga mig. BLÄ, ångesten gnager och vad gör man? :/ FAN!

Medgångar

Kategori: Sep 12

Praktiken har varit så förbannat underbar! Det går så bra att jag är förvånad. Har lite problem med ångest men det är marginellt.
 
Igår utmanade jag mig bland folk också. Det gick alldeles ypperligt. Det brukar göra det om jag får vara själv utan någon med mig på utmaningar. Nästa utmaning måste kanske vara med någon annan? Får fundera lite :)
 
Jag lever iaf, men det är mycket nu så bloggen blir lidande.

Så förväntansfull men ändå

Kategori: Sep 12

Jag längtar till min praktik. Jag vet hur roligt det kommer att bli. Dock är det som att jag måste gå igenom en ångestvägg innan jag kan vara lugn. Magen är i uppror. I halsen finns illamåendet och skyddssakerna är på g hela tiden. Jag äter/dricker minimalt och gör jag det så är det sådant jag inte blir kissnödig av eller som är vänligt för magen.

Jag är så löjlig egentligen, men jag mår så oerhört dåligt. Stället jag ska till har flyttat och jag vet inte vilken dörr som är öppen dit. Jag vet var det ligger men inte var det är öppet. Ska man då safea och gå in där man VET att det är öppet och sedan skämmas när man går genom hela byggnaden, eller ska man dra i den dörr man hoppas är öppen och sedan skämmas när man får gå till den man VET är öppen?

Sådana här småsaker oroar jag mig för. Löjligt är det men ångesten är stark. Ingenting jag kan styra över känns det som och det gör mig frustrerad.

Det finns också nya anställda dit jag ska. De oroar jag mig för. Första dagen ska jag också till ytterligare ett annat ställe där jag inte vet var toaletterna finns. Jag vill inte fråga eller be om lov. Jag vill bara veta var den finns och att den finns så att jag har den om jag måste springa.

Fan mitt liv är förjävligt. Inte ens det jag gläder mig för blir roligt. FY FAN!

Krossade planer igen

Kategori: Sep 12

Fyller år snart. Några år in på 20 fyller jag. Ångest över att ett till år gått och mitt liv inte gått framåt men än mer ångest över att alla gäster vill bestämma helg för kalas. Jag vill bestämma!

Kontrollbehovet och när det bryts, när man tappar kontrollen. Det är då jag får ångest. När ångestklumpen i magen vaknar och tankarna börjar snurra okontrollerat. Det är då stopptecknet från kurator inte går att visualisera sig utan den negativa spiralens början mot botten går fort.

BLÄ!

Stora feta tårar

Kategori: Sep 12

Rullar neför kinden just nu gör stora tårar. Jag ska hoppa in i duschen så att de får rulla fritt utan att någon ser. Så de får blanda sig med vattnet och så att känslorna rinner ner i avloppet där de hör hemma. Hej då dumma ångest, hej då dumma ledsna känsla. Hej handlingskraft och hej energi!

När planerna rämnar och ångesten finns kvar

Kategori: Sep 12

Vill börja detta inlägg med ett FAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAN!
 
Så, nu har vi det ur världen. Nu kan vi fokusera på min stora jävla ångestklump som ligger i magen och gör att illamåendet står långt uppe i halsen. Varför detta?
 
Jo, jag hade gjort planer inför min första praktikdag. Planer som lät mig komma igång smått och som lät mig behålla tryggheten. Dessa planer har rämnat. Nu måste jag träffa många fler människor, jag måste vara på ett ställe jag inte känner till och jag inte vet var toaletten finns på. JAG KOMMER ATT DÖ! Japp, det kommer jag. Avlida, pladask på golvet. Svimma, eller kräkas rakt ut.
 
Vi avslutar som vi började FAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAN oxå... :/

Up tight

Kategori: Sep 12

Jag har ett mål. Jag SKA ta mig till min första massagebehandling och till min första spadag. Jag vill dit och jag SKA dit. Egentligen borde man inte tänka mer, bara göra. ÅK, bara åk!

Stress- Nu förstår jag!

Kategori: Sep 12

Jag har efterfrågat vad stress är. Jag har aldrig känt stress, vad jag vet. Personer säger att stressbollar och stressklumpar ligger i magen. Jag har aldrig förstått. Inte förrän nu. Nu förstår jag!

Jag är stressad inför att jag ska ut på praktik. Jag är stressad inför examensarbetet. Jag är stressad inför kommande arbetsuppgifter. Jag är stressad över ångest. Jag är stressad över att vara stressad och jag är bara allmänt stressad.

Ont i magen, en hård boll som knyter sig då och då. Spända muskler i nacken som leder till huvudvärk. Nu medicinerar jag mer än vad jag gjort i sommar.

Men nu är frågan, vad fan gör man åt det här då. Faktum är ju att det finns och har funnits förut. Det är så verkligt att det bara blir en vardaglig sanning. Men sen då, vad gör man?

Noll fokus,, försökt lägga scheman men jag ligger eller sitter bara och stirrar. Känner mig dålig och korkad. Vad gör man? Känner mig hjälplös

Fotboll utan toalett- UTMANING

Kategori: Sep 12

Jag har utmanat mig själv. Har gått på en fotbollsmatch. Ett barn jag känner spelade och jag brukar aldrig se dennes matcher. Nu var det så dags och jag lyckades pina mig till slutet. Andra halvlek kom kissnodigheten och INGEN toalett. Kameran hade jag med som distraktion. Blev inga bra bilder men jag hade något att avleda uppmärksamheten på.
 
Jag har märkt att jag inte går upp lika mkt i min ångest och att den inte ökar lika mycket. Som härom dagen när jag provade ut träningsskor (fann inte ett enda par f.ö provade säkert 30st). Jag satt och provade och provade, tillslut kom kallsvetten, jag blev sjöblöt. Men ingen ångestkänsla, bara fysiska tecken på ångest. Jag tvingade mig att vara kvar trots svetten och jag lyckades med det också. Som sagt inga skor, men huvudsaken är att jag övertar mitt liv.
 
Det är lite mycket i livet just nu. Lite mindre bloggande, men min ventil ska få vara öppen, jag behöver det.
 
Känner att jag vill ta kontakt med kurator igen, men vågar/vill inte ringa då hon faktiskt ratade mig. Känner mig ratad även om det inte var kurators mening. Tänk om man kunde maila istället, vore så mkt lättare.
 
Livet går vidare och ångesten med den. Om än mindre så ändock framträdande. Som ett svart moln som då och då blixtrar till och kommer för nära. Jag gillart inte, men vem med ångest gör?

Lägga benen på ryggen och bara dra

Kategori: Sep 12

Jag vill rymma!
Rymma bort från smärta, från ångesten men också rymma rent fysiskt. Börja om i en annan stad. Jag vill finna en famn att gråta i och den kan jag inte få här. Jag har allvarliga planer på att rymma bort ett tag, 1vecka kanske 1månad. Men när, hur och var det fåt tiden utvisa. Jag är i alla fall trött på det här med att jämt må skit, jag vill lämna det!