Livets sköra blomma

Ibland tänker jag på hur skönt det vore om någon skulle vilja byta kropp med mig. Jag vill gärna ha en hälsosam kropp där magen inte havererar konstant och där illamåendet håller sig borta för det mesta. En kropp att lita på helt enkelt.

Nästa tanke kretsar kring vem som i hela världen skulle vilja ha min kropp. Kanske någon som låg för döden, men vill de verkligen ha ett sådant här liv? Ja, det är frågan.

Ibland tänker jag bara "skjut mig!". Jag vill inte dö. Absolut inte. Jag vill bara bli av med alla krämpor och allt det här psykiska som förföljer mig. Jag vill kunna leva, varför ska jag annars göra det?

Ja, allt som fick mig skriva detta meningslösa inlägg var att min magjävel kollapsade idag. Jag antar att det har att göra med de nya järntabletterna jag fått, men ibland tror jag någon bara vill jävlas. Som om inte magen vore nog har jag fått ett illamående på det.

Jag som skulle ner på stan och hämta en rolig sak till mig själv. Den saken får väl ligga och vänta på mig tills den möglar eller rostar sönder. För när fan kommer jag att må bra?

Saker jag googlat idag:
"Illamående av Niferex"
"Magkatarr + Niferex"
"Kräktes på stan"
"Spydde på stan"
"Tid från kräkreflex till kräkning"
"Personers känsla för spyor"

Alltså det här måste sluta uppta mitt liv. Under den tiden jag googlade det där sprang jag också på toa 2 ggr och mådde illa konstant.

Byteshandeln står öppen, välkomna!