Nere har jag varit. Livet går inte dit jag vill och jag förstår inte heller livets uppbyggnad. Det är som att jag storögt tittar på alla andra som mirakulöst klarar saker.

Igår försökte jag ringa frisören. Jag har inte varit där på många år. Att sitta fast i en stol är inte direkt något jag jublar över. Jag ringde i alla fall. Frågade om priset, sedan tackade jag och lade på. För feg helt enkelt. Nej, jag måste ha drop-in. DÅ finns det liksom ingen återvändo. Annars får man ju sitta och hispa över att vad som helst kan hända innan den där bokade tiden. Tänk om min mage mår superkasst just den dagen jag beställt klipptid liksom.

Nä, usch!