Jag tror att jag ser världen ur ett annat perspektiv. På så sätt förstår ingen mig. Ingen förstår att jag irrar efter livsvägen när jag ligger apatisk i sängen och tittar på något gammalt tv-program.

Jag framstår istället som oerhört lat och tråkigt. Ingen man vill umgås med. Istället är jag djup, en väldigt tänkande person som vill älska livet. Jag vill också leva livet, men det är svårt.

Istället lägger jag mig återigen till rätta. Tar en godisbit och tänker: "Snart är helgen över!"