Mitt i allt tyll, massor utav tyll. Ballonger, serpentiner, leenden och skratt. Mitt emellan all mat, mitt i musiken, i dansen. I pratet och det sociala spelet. Mitt där kommer jag att befinna mig idag och bara se svart. Känna hur väggar och tak krymper. Hur allt kommer tätt tätt inpå. Få magknip och kräkhetskänsla. Ingen flyktväg idag, ingen alls. Nej, för vi ska samåka. ÅH så härligt med samåkning, verkligen. NOT! Jordens sämsta jävla påhitt och vem bryr sig egentligen om miljöpåverkan när man inte ens kan leva sitt liv till fullo?

 Jag kommer att dö, en sakta och mycket plågsam död kommer jag att genomlida där på festen. Stå där och kräkas rakt ut. Ja, det kommer att hända! Jag bara vet det.

I mitt huvud är det än värre. Det är så illa att jag dör. Här på pricken. Till och med innan jag ens kommit till den där festen. Innan helvetet börjat. Innan det kommer jag att dö. Åh, jag gillar inte det här. Jag hatar det!

Ångesten när den är som värst. Ångesten som bryter in i livets ljusa. Jag vill inte tillåta den men ändå är den där och gnager. Gnager på min livslust. Gnager på min glädje och gnager bort min glöd. Mitt driv orkar inte mer.

Jag orkar inte kämpa för att må bra. För att kunna  gå på fest utan att oroa mig för bajs, kiss och kräkningar. Jag ORKAR INTE!

/Ensammast i världen som i natt kommer att dö en hemsk död!