Ännu en fucking högtid
Kategori: Juni 12
Den härliga Midsommaren står runt hörnet. I ett svagt starkt ögonblick (utan ångest) tackade jag ja till att åka till en vän för att grilla. Nu sitter jag med ångest över den dagen. Herre min ge sådan ångest jag har. Det värsta är att ångesten finns där innan, alltid innan, men när man väl kommit dit och är där en stund så brukar den försvinna. Eventuellt blossar den upp då och då beroende på mat, magmående och yrsel. Dagsform helt enkelt.
Inte nog med att midsommarafton ska firas hos vännen, nej midsommardagen ska firas med släkten. Åh, herregud. Det innebär även den jäkla samåkningen igen. JAG DÖR!
Ja inte är midsommar bara ett grodskuttande glädjeskrik, nej det är ÅNGEST!
Jag fattar inte hur kurator kunde tycka att jag är frisk, fast förvisso säger jag mer ja nuförtiden. Jag ringer vännen och bokar träff. Jag åker till ställen och träffas och jag umgås. Är mer närvarande vid samtal och ja mer närvarande överlag. Ångesten finns där dock och livsångesten är nog värst. Jag skulle vilja ha hjälp med den, men var vänder man sig som fattig?
