Snart spelar småkusinerna fotbollsmatch. Jag tänkte åka dit men ångesten tänkte annat. Min mage har varit körd hela dagen och med en plan som ligger långt ifrån toalett så fick ångesten vinna idag. FAN också! :/

Jag undrar om jag någonsin kommer att bli normal. Om toaletten inte kommer vara mitt fokus och om jag kan njuta utav utflykter sådär spontant.

Nu kan jag nämligen inte vara spontan. Spontan och jag går inte ihop. Men även en vissen blomma kan leva igen med lite vatten och kämpande så jag försöker.

Funderar faktiskt på hypnos. Att försöka ställa om i min hjärna. Gud det skulle vara så oerhört skönt att slippa fokusera på toaletten. Verkligen, oerhört!