Ältar fortfarande, inte samma som då. Nej, ett ältande leter till ett gammalt ältande som leder till ett annat ältande som... Ja, ni fattar grejen!

Kan någon komma och begrava banden? Det är som på film. Jag ser om och om igen. Vissa saker hände för mer än 10 år sedan. Skammen är det som sammanlänkar allt.

Den här jävla skammen. Varför måste jag vara ensam bärare utav den? I vissa fall har jag inte ens gjort något. Kompisen som blev skälld på utav sina föräldrar i min närvaro. Ja var väl kanske 8år. Jag som blev förnärmad för att jag bads gå hem till mig med skarp röst. Skammen för vad som hände när jag gick. Varför stannade jag inte? Vad hände när jag stängde dörren?

Samma vän ett par år senare. Ett samtal. Vännen hade försökt ta livet av sig. Magpumpad på sjukhuset. Varför? Kunde jag förhindrat detta?...Vi var inte ens vänner då. Vi hade inte träffats på många år. Ändå tog jag på mig skulden. Kunde jag gjort något? Hur ska jag göra för att världen ska bli bättre?

Kurator sa till mig en gång: "livsblomman, du kan inte bära hela världen på dina axlar. Det finns andra som bär ansvar också!" Sedan ritade kurator ett schema över hur andra människors nätverk såg ut. Hur jag bara blev en liten del i en massa.

Ändå sitter jag här nu...Ältar!